Rättegången mot de fyra åtalade inleds vid Stenungsunds tingsrätt 22 september 1995. Åklagaren och Johns föräldrar bestrider 15-åringens yrkande att rättegången ska hållas inom lyckta dörrar, men tingsrätten beslutar att så delvis ska ske.
Åklagarens yrkanden:
15-åringen, FM:
Mord
18-åringen, HD:
Mord
17-åringen, BJ:
Grov misshandel, olaga tvång och rån
18-åringen, BM:
Underlåtenhet att avslöja grov misshandel
Föräldrarnas yrkanden:
Johns föräldrar begär vardera ett skadestånd för psykiskt lidande på 500.000:-.
Utdrag ur åklagarens framställning:
BJ, FM, HD och BM satt tillsammans på en udde på Ingetorpssjöns södra sida. När de upptäckte att det fanns andra personer vid sjön begav sig FM iväg för att se vilka dessa var. FM återvände därefter till BJ, HD och BM. FM uttalade därvid bl a “ge John en smäll”, “ska vi gå bort och slå ihjäl dem”.
FM, HD och BJ misshandlade gemensamt och i samråd natten till den 17 augusti 1995 John Hron. Misshandeln pågick under intervaller. Ena stunden var FM, HD och BJ till synes vänliga mot John Hron och hans kamrat för att strax därefter gå till förnyat angrepp mot John Hron.
HD började misshandeln av John Hron genom att kasta en flaska som träffade John Hron. Därefter angrep FM och HD John Hron med sparkar och slag.
HD och FM misshandlade gemensamt John Hron genom sparkar och slag samt tvingade John Hron att uttala att han gillar nazister. HD tvingade John Hron att tala illa om en kusin till honom varefter FM och HD gemensamt misshandlade John Hron med sparkar och slag.
BJ misshandlade John Hron genom att bakifrån sparka honom i ryggen samt genom att slå honom med en glödande påk.
Efter det att John Hron utsatts för ovanstående tortyr kastade/knuffade HD och BJ gemensamt och i samråd John Hron i Ingetorpssjön.
Sedan tvingade BJ Johns kamrat att till den simmande John Hron ropa: “John kom annars slår de mig”. John Hron simmade därefter i land, varefter FM och HD gemensamt och i samråd återigen misshandlade John Hron genom att slå honom så att han föll omkull, varefter de tillsammans sparkade den liggande John Hron i huvudet och på kroppen. FM och HD bar därefter den svårt misshandlade och medtagna John Hron till en berghäll intill sjön varefter de gemensamt och i samråd med uppsåt berövade John Hron livet genom att rulla honom ner i Ingetorpssjön, varvid John Hron avled på grund av drunkning.
Av misshandeln tillfogades John Hron förutom smärta
dels blåmärken, hudavskrapningar och ytliga krossår på huvudet,
slemhinnesår på läpparna samt bruten tand, omfattande blödningar i ansiktets mjukvävnad samt i tinningsmusklerna och i huvudsvålen,
dels hjärnskador,
dels blåmärken och hudavskrapningar på halsen och i nacken samt blödningar i halsens mjukvävnad,
dels blåmärken och hudavskrapningar på högra och vänstra armen,
dels blåmärken och hudavskrapningar på bålen samt blödningar i bukspottskörteln,
dels blåmärken och hudavskrapningar på högra och vänstra benet.
Misshandelsbrotten är grova genom att våldet har varit livsfarligt och genom att BJ, FM och HD visat särskild hänsynslöshet och råhet.
Det olaga tvånget är att bedöma som ett grovt brott med hänsyn till att gärningen har föregåtts av tortyr.
BM, som var närvarande när John Hron misshandlades, underlät att anmäla den pågående misshandeln, trots att han hade med sig en mobiltelefon.
Domen
Tingsrättens dom fastställs 15 november 1995.
15-åringen, FM:
Mord: fängelse fem år
18-åringen, HD:
Mord: fängelse sex år
17-åringen, BJ:
Grov misshandel, olaga tvång och grov stöld: vård inom socialtjänsten
18-åringen, BM:
Underlåtenhet att avslöja grov misshandel: åtalet ogillas
Johns föräldrar tillerkänns ett skadestånd på 35.000:- vardera. Dessa skadestånd skall enligt domen betalas av FM och HD.
Ur tingsrättens dom:
De skador som tilldelades John Hron i det första skedet var inte så allvarliga som de skador han fick sedan han kommit upp ur vattnet. Åven om misshandeln i det första skedet inte var livshotande, var det fråga om ett fall då flera tillsammans misshandlade en annan person. Misshandeln var helt oprovocerad och John Hron var i praktiken oförmögen att försvara sig. Misshandeln kännetecknas av sådan råhet och hänsynslöshet som går långt utöver vad som förekommer vid våldshandlingar i allmänhet. De misshandelsbrott som i det första skedet begicks mot John Hron skall därför bedömas som grova.
FM har på rekonstruktionsfilmen mycket tydligt demonstrerat hur John Hron släpades mot vattnet. Det har visserligen inte framkommit att John Hron ropade på hjälp, varken i det nu berörda momentet eller annars. Man kan ändå ta för givet att John Hron var skräckslagen på grund av den misshandel han blivit utsatt för. Det finns ingen anledning att tro att han skulle hoppa i sjön frivilligt, mitt i natten och utsatt för misshandel. Däremot kan man utgå ifrån att han var så uppskrämd att det inte behövdes särskilt mycket tvång för att få honom i vattnet. Det finns också uppgifter om att John blev kastad i sjön. Rätten finner därför utrett att John Hron blev utsatt för olaga tvång i enlighet med åklagarens påstående. Den grova misshandel som föregick det olaga tvånget är enligt tingsr&a! uml;tt ens mening jämställbar med tortyr och har ett sådant samband med det olaga tvånget att detta bör bedömas som ett grovt brott.
När John Hron kom upp ur vattnet fanns FM och HD kvar på stranden. Deras uppgifter om vad som hände skiljer sig åt. FM har vid flera förhörstillfällen lämnat samma uppgifter. HD, däremot, har flera gånger ändrat sina uppgifter fram och tillbaka. Som han slutligen bestämt sin talan skulle han överhuvudtaget inte ha märkt vad FM ensam skulle ha gjort med John Hron. Av utredningen i målet framgår att John Hron när han första gången tvangs ner i Ingetorpssjön var vid medvetande och kunde gå. Det var visserligen mörkt på platsen men flera av de inblandade iakttog John Hrons ansikte innan han den första gången tvangs i sjön. De högst påtagliga ansiktsskador med bl a helt igenmurade ögon som John Hron hade när hans kropp påträffades i sjön fanns inte när han första gången tvangs i sjön! . Det får antas att den allvarligaste misshandeln ägde rum under en relativt kort pe riod sedan John Hron kommit upp ur vattnet. HD:s uppgift att han inte skulle ha uppmärksammat denna misshandel kan enligt tingsrättens mening lämnas utan avseende. FM:s uppgifter är vid denna bedömning den förklaring till dödsfallet och den slutliga misshandeln som bör vara avgörande för rättens ställningstagande. Dessa uppgifter bekräftar åklagarens gärningspåstående. HD och FM skall därför dömas för den gärning, såvitt avser det sista skedet, som åklagaren lagt dem till last.
Av FM:s uppgifter framgår det att det var viktigare att HD fick en cigarett än att se efter vad som hände med John Hron. FM och HD hade inte en tanke på att försöka få upp John Hron ur sjön. De var med andra ord helt likgiltiga för John Hrons öde. De skall därför dömas för att med uppsåt ha berövat John Hron livet. Med hänsyn till den långvariga och särskilt råa misshandel som sammantaget föregick den dödande handlingen samt då John Hron före avlivningen hade försatts i ett hjälplöst tillstånd finns det inte skäl att bedöma gärningen som dråp. Den skall därför rubriceras som mord.
