Åklagare överklagar domen till högre instans.
Ur åklagaren överklagan:
Jag yrkar beträffande FM och HD att hovrätten med ändring av tingsrättens dom dömer FM och HD till ett längre fängelsestraff än vad tingsrätten ådömde dem.
Beträffande BJ yrkas att hovrätten med ändring av tingsrättens dom dömer honom till fängelse.
Jag yrkar slutligen beträffande BM att hovrätten med ändring av tingsrättens dom dömer honom för underlåtenhet att avslöja grov misshandel till fängelse.
De gärningar som de åtalade gjort sig skyldiga till har ett utomordentligt högt straffvärde.
De åtalade har visat särskilt stor hänsynslöshet genom att på ett mardrömslikt sätt plåga och förnedra sitt offer.
Det har varit kattens lek med råttan.
Vidare har de åtalade utnyttjat den skyddslösa ställning som de båda minderåriga målsägarna befann sig i. Målsägandena har inte haft någon som helst möjlighet att värja sig mot de tilltalade, som var överlägsna i antal och i styrka. De har inte heller haft någon möjlighet att fly från den plats som de befann sig på.
Av de beslag som verkställts i målet och de uppgifter som de tilltalade lämnat finner jag att det är utrett att de åtalade är s k skinnskallar med nazistiska sympatier.
Vid bedömningen skall hänsyn tagas till att våldsanvändning kan ses som ett utflöde av de åtalades nynazistiska/”skinnskalle” ideologi. Det är angeläget att varje faktisk yttring av nazism bekämpas med kraft, inte bara som reaktion på den enskilda händelsen, utan också för att visa att sådana tendenser över huvud taget är helt oacceptabla i ett demokratiskt samhälle.
Ur tre av försvarsadvokaternas yttranden:
HD:s advokat:
Åklagarens påståenden om att de tilltalade på ett mardrömslikt sätt plågat sina offer och att det varit kattens lek med råttan är starkt överdrivna och vinner inget stöd i utredningen. Möjligen kan det ur massmedialt hänseende te sig bejakansvärt att komma med sådana grova överdrifter. Vid förhandling inför domstol bör enligt HD:s uppfatting parterna på ett mera sakligt sätt försöka belysa och styrka vad som egentligen inträffat. Åklagarens slutsats att skinnskallar i allmänhet och skinnskallar med nazistiska sympatier i synnerhet allmänt är mer våldsbenägna […] är naturligtvis felaktigt.
FM:s advokat:
FM har under hela utredningen bestritt ansvar för mord enär han ej haft vare sig direkt, indirekt eller eventuellt uppsåt att beröva målsäganden livet. […] FM skulle inte ha företagit de gärningar, som han erkänt, om han varit säker på, att effekten skulle bli att målsäganden avled.
BM:s advokat:
BM har inte haft uppsåt att underlåta att anmäla att grov misshandel pågick. BM har inte med hänsyn till sin egen säkerhet vid tillfället i fråga eller senare kunnat anmäla eller avslöja grov misshandel. […] Även om BM skulle larmat polis med mobiltelefon skulle det tagit avsevärd tid innan en utryckande polisbil skulle ha kunnat komma till platsen varför ett larm inte skulle ha förhindrat ytterligare misshandel.
Åtalet mot FM läggs ned:
Innan rättegången inleds beslutar åklagaren att ta tillbaka sin talan gentemot FM. FM:s dom i tingsrätten fastställs därmed. Rättegången vid Hovrätten För Västra Sverige mot de tre övriga inleds i Göteborg 6 maj 1996.
Domen faller 4 juni:
18-åringen, HD:
Mord: fängelse åtta år
17-åringen, BJ:
Grov misshandel, olaga tvång och grov stöld: fängelse tio månader
18-åringen, BM:
Underlåtenhet att avslöja grov misshandel: fängelse fyra månader
John Hrons föräldrar tillerkänns ett högre skadestånd än i tingsrätten: 60.000:- vardera, vilket FM och HD ådöms att solidariskt betala.
