56. Är Anne Franks dagbok äkta?

IHR skriver (I originalversionen):

Nej, Ditlieb Felderer från Sverige och Dr. Robert Faurisson från Frankrike har sammanställt bevis som slutgiltigt fastslår att den berömda dagboken är en bluff.

IHR skriver (I reviderad version):

Nej. Bevis sammanställda av Dr. Robert Faurisson från Frankrike bevisar att den berömda dagboken är en bluff.

Nizkor svarar:

Ditlieb Felderer är en känd nynazist som fällts för hets mot folkgrupp flera gånger och som 1994 dömdes till fängelse i Sverige för att ha spridit antisemitiska flygblad med pornografiskt innehåll. Han är mest känd för att ha skickat hårtestar till judar i Europa och frågat dem sarkastiskt om det går att bevisa att håret kom från ihjälgasade judar. Han har också författat broschyrer med underliga historier om sex och nazimord. En av de mer motbjudande beskriver spydigt hur cyanidgas påverkar det kvinnliga könsorganet.

En del av "bevisen" som Felderer "sammanställt" är följande i vilket han ironiskt nog argumenterar för att dagboken inte kan vara helt förfalskad eftersom den verkar ha skrivits av en jude:

Analkomplexet

Vi anser att ännu en kraftfull anledning till varför Anne Franks dagbok inte helt kan bortförklaras som påhittad är dess fixering vid anus och avföring, ett karaktäristiskt drag hos många judar. Pornografi och fantasier om avföring har alltid fascinerat dem.... Judiska skrifter har ofta genomsyrats av berättelser om de reproduktiva och avsöndrande funktionerna.

... Även om vi inte kan avfärda denna avföringsfixering som bara författarens eller författarnas fantasier så finns det goda skäl att tro att dessa berättelser är äkta och delvis reflekterar några av de viktigaste tankarna hos huvudpersonerna. Även om  de bara är påhittade så är de hursomhelst utmärkta skildringar av analkomplexet hos ett urgammalt kulturfolk.

 

Notera att IHR avhåller sig från att hänvisa till Felderer i den reviderade versionen. Återigen, när revisionism försöker komma bort från den antisemitiska utkanten och bli rumsrena så måste de göra sig av med eller åtminstone maskera sina band till människor som Felderer.

Dr. Robert Faurisson är åtminstone inte lika grov som Felderer. Men han är inte historiker, rättsexpert, eller expert på handskrift. Han var professor i litteratur vid Universitetet i Lyon. Vittnesmålet från denna "främsta auktoritet inom Förintelseforskning" gällande äktheten av Anne Franks handskrivna dokument avvisades av Frankfurt Oberlandesgericht (Högre regionala domstol) 1979.

1981 beordrades Faurisson att inställa sig hos en fransk domare för att visa att det fanns någon grund till hans uttalanden i radio och i en mängd andra publikationer att gaskamrarna aldrig hade existerat. Han fick villkorlig dom i tre månader och böter för förtal, diskriminering, rasism och rasistiskt våld. Domen fastställdes när den överklagades.

Faurissons underliga inställning till vad som egentligen utgör ett bevis, beskrivs bäst av Michael Shermer i ett öppet brev till "revisionister".

1981 lämnade Institutet för Krigsdokumentation i Nederländerna in Anne Franks handskriva dagböcker till justitiedepartementets rättsvetenskapliga laboratorium för att fastställa dess äkthet. Laboratoriet undersökte alla material som använts: bläcket, pappret, limmet osv.  -- och handstilen och skrev en 270 sidor lång rapport:

Rapporten från Statens rättsvetenskapliga laboratorium visar på ett övertygande sätt att båda versionerna av Anne Franks dagbok skrevs av henne under åren 1942 till 1944. Anklagelserna att dagboken skrivit av någon annan (efter kriget eller på annat sätt) kan därför avfärdas.

Vidare, att bortsett från rättelser och utelämnande... innehåller Anne Franks Dagbok [den publicerade versionen av dagböckerna] "det centrala" av Annes skrifter och att det inte finns några skäl till att använda termen "förfalskning" i avseende på redaktörernas och förläggarnas arbete.

De vanligaste klagomålen på dagboken är att den innehåller sidor skrivna med kulspetspenna, och att kulspetspennor inte blev populära förrän efter Annes död. Detta är en påhittad men ihärdig myt. Det enda kulspetsbläck som finns i dagboken är på papperslapparna som lades i av någon annan än Anne Frank. Annes egna texter är inte skrivna med kulspets.

Se, Frank, Anne The Diary of Anne Frank: The Critical Edition, 1989, s. 96, 166 (här).

Rekommenderad läsning (på engelska):

The Diary of a Young Girl: The Definitive Edition by Anne Frank, Otto H. Frank (Editor), Mirjam Pressler (Editor), s Massotty, Otto M. Frank (Paperback)

The Diary of a Young Girl: The Definitive Edition by Anne Frank, Otto H. Frank (Editor), Mirjam Pressler (Editor), s Massotty, Otto M. Frank (Hardcover)

The Diary of a Young Girl: The Definitive Edition by Anne Frank, Otto H. Frank (Editor), Mirjam Pressler (Editor), s Massotty, Otto M. Frank (Audio cassette)