40. Många judiska överlevande från "dödslägren" säger att de såg kroppar som kastades ner i gropar och brändes. Hur mycket bensin skulle det krävas för att göra detta?

IHR skriver:

Betydligt mer än vad tyskarna hade tillgång till då det rådde stor bränslebrist vid den här tiden.

Nizkor svarar:

"Tillgång"? Auschwitz III lägret, Monowitz, var ett industriellt arbetsläger som tillverkade bränsle! IHR erkänner till och med detta i det reviderade svaret till fråga 6. Hur mycket bättre "tillgång" kan man få?

I vilket fall som helst, frågan är missvisande: det behövdes inte ett energirikt, högraffinerat bränsle som bensin. Istället använde man billiga brännbara ämnen, som motorolja och metanol som fanns i relativt stora mängder. Höss beskriver hur kremeringen skedde utomhus i Treblinka (Bezwinska och Czech, KL Auschwitz Seen By The SS, 1984, s. 133):

[Efter gasningarna i Treblinka] öppnades gaskamrarna och kropparna bars ut, kläddes av och brändes på ett bålverk gjort av tågräls.

Brasorna fylldes på med ved och till och från sprutades bränsle över kropparna.

Han beskriver också processen vid sitt eget läger, Auschwitz (Kogon et al., Nazi Mass Murder, 1993, s. 168-169):

Så sent som sommaren 1942 bars kropparna fortfarande till massgravar. Det var bara mot slutet av sommaren som man började kremera -- först genom bål av trä med ungefär tvåtusen kroppar och senare i diken, där kropparna hade varit begravda tidigare och sedan uppgrävda. Gammal använd motorolja hälldes över dem och senare metanol.

 

Det krävdes ingen allvarlig uppoffring för nazisterna att offra lite använd motorolja.

IHR ändrade från det påhittade "bensin" i originalversionen till ett bara oprecist "bränsle" i den reviderade versionen. Det är fortfarande missvisande. Ordet "bränsle" kan betyda många olika saker, men använd motorolja är inte en av dem.