26. Finns det några bevis för att Hitler beordrade massutrotning av judar?

IHR skriver:

Nej.

Nizkor svarar:

Självklart finns det bevis. Himmler, Eichmann och Höss är några som har sagt att order för folkmordet kom direkt från Hitler.

 

Betänk att i december 1942 tog Hitler emot en rapport från Himmler där det stod att 363 211 judar hade mördats i augusti-november 1942. Det var bara en av många rapporter från Einsatzgrupperna, vars uppgift det var att utrota judar och antinazister bakom östfronten. Det finns ett fotografi av rapporten och här är texten.

Det finns också en telefonlogg över ett samtal mellan Hitler och Himmler i vilken Hitler beordrar "ingen likvidering" av en speciell tåglast med judar, eftersom de ville förhöra en misstänkt passagerare. Om Hitler inte kände till likvideringsprocessen, varför skulle han då ha beordrat ett undantag i det här enstaka fallet? (Ironiskt nog använde David Irving en del av den här telefonloggen tagen ur sitt sammanhang för att försöka visa att Hitler försökte förhindra förintelseprogrammet. Det här var självklart innan Mr. Irving ändrade sig och bestämde sig för att det överhuvudtaget inte fanns något förintelseprogram som Hitler kunde känna till.)

 

Ur  Höss memoarer (Höss, Commandant of Auschwitz, 1959, s. 205):

Sommaren 1941, jag minns inte det exakta datumet, blev jag plötsligt kallad till Reichsfuhrer-SS [Himmler] av hans adjutant. Tvärtemot vad som var vanligt, tog Himmler emot mig utan att hans adjutant var närvarande och sade upprört:

"Führern har beordrat att den judiska frågan ska lösas en gång för alla och att vi, SS, ska utföra den ordern. Judarna är svurna fiender till det tyska folket och måste utplånas. Varenda jude som vi kan komma åt ska förstöras nu under kriget, utan undantag. Om vi inte kan utplåna den biologiska basen för judeskapet, så kommer judarna en dag förstöra oss. (R. Höss, Commandant of Auschwitz. London: Phoenix Press. 2000 [1959]. s. 183)

Bevis framlagt vid flera olika krigsförbrytarrättegångar:

SS-Obersturtmbannführer Dr. Martin Sandberger, befälhavare för EK 1a:

"Jag själv var närvarande under diskussionerna i Prinz Albrechtpalatset i Berlin, under Streckenbachs tal där den välkända Führerordern meddelades offentligt.

Streckenbach informerade mig personligen om Führerordern, som innebar att för att kunna permanent säkra de Östra territorierna så måste alla judar, zigenare och kommunistfunktionärer elimineras tillsammans med alla andra element som kan hota samhället."

Enligt Sandberger,  innehöll en EK befälhavares arbete fyra ingredienser:

[Etablera] ett bra samarbete med armén så långt det är möjligt, för det andra, utöva ett strikt och kraftfullt  ledarskap över sina kommandosoldater, för det tredje, att så snabbt och ordentligt som möjligt utföra order, särskilt när det gäller judarna; och för det fjärde, som en del av denna Führerorder föra en bitter kamp mot kommunismen.

"Fråga: Vilka order gav [Brigadeführer Walter] Stahlecker dig innan du lämnade Riga?

Svar: Han gav mig två speciella order, den första var att ha ett så bra samarbete med armén som möjligt och den andra att, som jag sa, enligt Führerbefehl eliminera de estniska judarna."

(Från vittnesmålet lämnat angående fallet med Einzatsgruppen, 1947-1948, vol 6, s 2143-2176, citerat i Ezergailis op. cit s 204-205, med tack till Eugene Holman, UseNet alt.revisionism et al, June 28, 2001, Message-ID: <280620011757058782%holman@elo.helsinki.fi>)

Beslagtagna tyska dokument:

SS-Brigadeführer Walter Stahleckers PM skrevs som svar till Heinrich Lohses "Riktlinjer för behandlandet av judar i Ostland" (27 juli, 1941). Ända fram tills dess att kriget mot Sovjetunionen började så hade policyn mot judarna i de naziockuperade områdena först och främst varit att ghettoisera dem och utnyttja dem som arbetskraft. Heinrich Lohse, den civila guvernören över Ostland, rekommenderade att samma policy skulle få fortsätta gälla. Som svar till detta skrev SS-Brigadeführer Walter Stahlecker, chef för Einsatzgruppe A:

"De planerade mått och steg för att hantera det judiska problemet är inte i harmoni med de order gällande judarna i Ostland som Säkerhetspolisens Einsatzgruppe A och SD har givit. Inte heller tar projektet med i beräkningarna de nya möjligheter att avsluta den judiska frågan i de Östra regionerna."

"I generalguvernementet innebar det ingen allvarlig risk att låta judarna stanna kvar i sina bostäder och på sina arbetsplatser. Men i Ostland blev de bofasta judar och de som de Röda tog in ledande supporters för den bolsjevikiska idén. Mängder av judar är kommunistiska aktivister helt öppet. Erfarenheterna hittills gör att vi förväntar oss att oordning kommer att uppstå, även långt efter det att den militära ockupationen av öst-territoriet avslutats. Sabotage och terrorattacker kan förväntas inte bara från kommunister som inte fängslats under tidigare aktioner, utan av just judar som kommer att använda varje möjlighet att skapa oordning. Det stora behovet av att pacificera östområdet kräver att sådana källor till oro snabbt elimineras."

"Projektet ser uppenbarligen inte omflyttandet av judarna som ett första mått och steg enligt paragraf V, utan ser det snarare som en mindre viktig, senare utveckling."

"För att avsluta, låt mig summera genom att säga att den judiska frågan kommer att lösas genom 1) en fullständig och 100 procentig utrensning av judarna från östterritoriet, 2) förhindrandet av judarna från att bli fler, 3) Ett betydande underlättande av det framtida kollektiva förflyttandet till ett reservat utanför Europa."

"Detta slutgiltiga handlande kan bara utföras av Säkerhets och Ordningspolisens styrkor."

 

Ett PS till brevet lyder:

"Betrakta det som önskvärt att ni, innan något första uttalande ges, än en gång muntligen diskuterar igenom dessa frågor, särskilt som det är säkrare att göra på det sättet och eftersom det berör grundläggande order från högre instanser än Säkerhetspolisen, order som det är bäst att inte diskutera skriftligen.

(Hela detta pm finns i A. Ezergailis, The Holocaust in Latvia: 1941 - 1944. Riga: The Historical Institute of Latvia. 1996. s. 378 - 380. med tack till Eugene Holman, UseNet alt.revisionism et al, June 28, 2001, Message-ID: <280620011757058782%holman@elo.helsinki.fi>))

Enligt Ezergailis, gjorde Stahlecker ytterliggare tre hänvisningar till grundläggande order - den 15 oktober 1941 och den 31 januari 1942.

Stahleckers sammanfattade rapport, 15 oktober 1941:

"Redan från början var alla överens om att det inte skulle räcka med bara pogromer för att lösa det judiska problemet i Ostland. Målet för Säkerhetspolisens rensningsaktion i enlighet med de grundläggande orderna, var en så omfattande eliminering av judarna som möjligt.

Samma rapport fortsätter:

"Det kan vara bra att samtidigt nämna det betydande motstånd som kom from den civila administrationen mot genomförandet av storskaliga avrättningar. Detta motstånd stoppades i samtliga fall genom att poängtera att genomförandet av avrättningarna skedde enligt grundläggande order.

Stahleckers sammanfattade rapport, 31 januari  1942:

"Ordern om att etablera de grundläggande principer som skulle följas, innebar systematiska utrensningsoperationer i Ostland omfattande eliminerandet av så mycket som möjligt av judarna.

(Ezergailis, The Holocaust in Latvia: 1941 - 1944. Riga: The Historical Institute of Latvia. 1996. s. 232. med tack till  Eugene Holman, UseNet alt.revisionism et al, 28 junu 2001, Message-ID: <280620011757058782%holman@elo.helsinki.fi>)

 

Eichmanns sista tal till domstolen efter det att han blivit dömd till döden inkluderade följande uttalande:

Dessa massmord är uteslutande ett resultat av Führerns policy.

Detta citerades av revisionisten Paul Rassinier, The Real Eichmann Trial, 1979, s. 152.

 

Felix Kersten var Himmlers personliga terapeut. Följande skrev han i sina memoarer (Kersten, The Kersten Memoirs, 1956, s 162-163):

"I dag har jag haft ett långt samtal med Himmler om judarna. Jag sa att världen inte längre kommer att tolerera förintandet av judarna; det var hög tid att stoppa det. Himmler sa att han inte hade makt att stoppa det, han var inte Führern och Adolf Hitler hade uttryckligen beordrat det. Jag frågade honom om han var medveten om att historien, tack vare att han förintat judarna, en dag skulle peka ut honom som en av de största mördarna någonsin. Han borde tänka på sitt rykte och inte solka det med denna vanära. Himmler svarade att han inte gjort något fel och att han bara följt Adolf Hitlers order.

 ... jag sa till Himmler att han fortfarande hade möjlighet att komma undan historiens dom genom att visa medmänsklighet med judarna och andra koncentrationslägersoffer -- om han verkligen inte höll med Hitlers order att utrota dem. Han kunde helt enkelt glömma vissa av Führerns order och inte utföra dem."

"Kanske har du rätt, Herr Kersten" svarade Himmler, men han la också till att Führern aldrig skulle förlåta honom och genast hänga honom."

Hitler träffade Muftin, Haj Amin Husseini, den 28 november 1941. Dr. Paul Otto Schmidt antecknade under mötet  (se Flemming, Hitler and the Final Solution, 1984, s 101-104). Vid detta möte lovade Hitler Muftin att när ett specifikt mål uppnåtts "skulle Tysklands enda återstående mål i regionen utgöra förintandet av de judar som levde under brittiskt skydd i arabvärlden."

 

Dessutom, räkna inte bort Hitlers egna offentliga tal, citerade i svaret till fråga 1. Han fastställde sina intentioner att förinta judarna inte mindre än tre gånger. Offentligt.

"Inga bevis"- visst.

I originalversionen av de 66 Q&A:na var den här frågan och fråga  53 samma, men med olika ordalydelse:

"Finns det några bevis för att Hitler kände till massförintandet av judarna?" (fråga 26 i original)

"Vilka bevis finns det för att Hitler kände till det pågående förintandet av judarna?" (fråga 53, i original och reviderad).

Detta ger en liten inblick i hur genomtänkt den här pamfletten är.

Rekommenderad läsning: Flemings Hitler and the Final Solution