5. Auschwitz låg i Polen och inte i Tyskland. Finns det några bevis på att det fanns gaskamrar med syfte att döda människor vid eller i Auschwitz? I

IHR skriver:

Nej. En belöning på $50 000 erbjöds för sådana bevis. Pengarna fanns i säkert förvar i en bank, men ingen levererade några trovärdiga bevis. Auschwitz, som erövrades av Sovjetunionen, genomgick omfattande förändringar efter kriget och ett bårhus gjordes om för att se mer ut som en stor "gaskammare". Det är nu en stor turistattraktion för den polska  kommunistiska regeringen.

IHR skriver (reviderad version):

Nej. Auschwitz erövrades av Sovjetunionen och genomgick omfattande förändringar efter kriget då ett bårhus gjordes om för att se ut som en stor "gaskammare". Efter att en av Amerikas främsta expert på tillverkandet av gaskamrar, Fred Leuchter, hade undersökt bårhuset och andra påstådda gasningsfaciliteter i Auschwitz, så fastslog han att det var en "orimlighet" att hävda att dessa användes till, eller kunde ha använts till, avrättningar.

Nizkor svarar:

När det gäller erbjudandet om en belöning på $50 000: vartenda cent av den betalades ut (faktiskt $90 000) till Mel Mermelstein, en överlevande från Auschwitz som drog IHR inför rätta. Här är uttalandet som domaren gjorde:

Den Ärevördige Thomas T. Johnson, noterade följande ("took judicial notice") den 9 oktober 1981

Enligt Evidence Code Section 452(h), noterar ("take judical notice") den här domstolen det faktum att judar under sommaren 1944 gasades till döds i koncentrationslägret i Auschwitz i Polen.

och

Detta är helt enkelt en sanning som faller under definitionen för Evidence Code Section 452(h). Det är ingenting som det är rimligt att ifrågasätta. Och genom att falla tillbaks på källor med rimlig ej ifrågasättbar riktighet går det att omedelbart och exakt fastställa detta. Det är helt enkelt ett faktum.

IHR klagar över att de inte fick något tillfälle att ifrågasätta det här faktumet, men det amerikanska rättssystemet skapades inte för att folk skulle kunna bevisa sina knäppgöksteorier där. Inga "trovärdiga bevis" fördes fram eftersom det inte fanns någon anledning -- en rättegångssal är inte rätt ställe att röra om bland det arbete som historiker utfört det senaste halvseklet.

Dessutom, "trovärdiga bevis" innebär bara vad Förintelseförnekare vill att det ska innebära.  I ett öppet brev har Michael Shermer erbjudit sig genomföra ett liknande bevisförande, men bara om IHR är beredda att i förväg definiera vad de kommer att acceptera som bevis. Han har inte fått något svar. (I själva verket har hans öppna brev till dags dato inte ens tryckts.)

Efter rättegången stämde både Mermelstein och IHR varandra för ärekränkning, men bägge stämningarna drogs tillbaks. Förintelseförnekarna hävdar att detta är en "häpnadsväckande seger" som "ogiltigförklarar resultatet från den första rättegången". Nonsens: de hade inte med varandra att göra och den andra rättegången skulle inte ha haft något att göra med gaskamrarna i Auschwitz.

Som med de flesta rättegångsförfaranden så är detaljerna komplicerade. Det mesta, inklusive kopior av flera officiella dokument finns tillgängliga i FTP arkiven.

När det gäller Fred Leuchters bedrägliga "Rapport" så finns en separat FAQ tillgänglig.